Härstamning

Lamaismens lärdomsgud, Manjusri, följdes ofta av en liten hund som kunde förvandla sig till ett lejon. På grund av sitt lejonliknande utseende förknippades Lhasa apson med dessa heliga hundar, och sändes som högt skattade gåvor till det kinesiska hovet. Därefter är det troligt att de korsades med pekingesen, Kinas egen tempelhund, och så småningom utvecklades Shih tzun till den hund vi känner idag. Kineserna var mycket ovilliga att sälja sina hundar till väst och rasen nådde inte England förrän på 1930-talet. Ungefär samtidigt kom den till Sverige och är numera etablerad som en av de populäraste dvärghundsraserna.


Rasnamnet kan komma av kinesiska shizi gou, egentligen 'lejonhund'. En annan tolkning säger dock att 'shih' lär vara 'tibetan' på kinesiska och 'tzu' bl a ett tilläggsnamn som både män och kvinnor kan tillfoga sitt namn vid giftermål. Med litet västerländsk frihet kan det bli 'en tibetan som gift sig kinesiskt'.

Rasen erkändes av Engelska kennelklubben 1934 under namnet Tibetan Lion Dog (Tibetansk lejonhund).

Inkorsade raser

Troligen är Shih tzun en blandning av Lhasa apso och Pekingese. Denna blandning anses ha ägt rum vid olika tillfällen. Någon nämner år 907, andra mitten av 1600-talet och även senare år nämns. Nyligt gjord DNA analys bekräftar att det här en av dom äldsta hundraserna.

Päls, färg och storlek

Shih tzu påminner om Lhasa apso men nospartiet är kortare, och även om rasen är något högre är benen faktiskt kortare. Mankhöjden får inte överstiga 27 cm. Idealvikten är ca 4,5-7,3 kg. Alla färger tillåtna, Hos flerfärgade hundar är vit bläs och vit svansspets mycket önskvärda.

Shih tzun har ett brett, fyrkantigt huvud med stora, mörka, långt isärsittande ögon. Kort, fyrkantig nos. Huvudet har långt hår som faller ner över ögonen, välutvecklad mustasch och rikligt kindskägg. Stora, långa, rikligt hårbeklädda öron, som bärs hängande. Tångbett eller obetydligt underbett. Samlad, stark kropp med bred, djup bröstkort. Rak rygg. Korta, raka, parallella ben med god benstomme och utvecklad muskulatur. Välvinklad, högt ansatt svans, glatt buren i en båge över ryggen och rikligt hårbeklädd. Lång, tät med inte lockig päls, som kräver omfattande och daglig omsorg. Shih tzun anses också vara en av flera hundraser som klassas som hypoallergisk (dvs inte framkallar allergier) för att pälsen växer och blir längre mer än att hunden hårar.

Shih tzu skall ha stabil, rektangulär kropp, med kraftig benstomme och mycket självmedveten hållning. Halsen skall vara tillräckligt lång för att bära huvudet stolt. Ögonen skall vara runda, stora, mörka och så brett placerade att nostryffelns övre kant ligger i linje med ögonens nedre kant. Den är en liten robust hund, stark, spänstig och mycket rörlig. Den har ett speciellt och uttrycksfullt ansikte och är en högst förtjusande varelse.

Rasstandard

Bakgrund
Shih tzu är en av de 5 raser, som räknar Tibet som sitt ursprungsland. Rasen härstammar från de apsos, som sändes från Tibet till Kina som högt skattade gåvor till det kejserliga hovet. Man kan på goda grunder förmoda att dessa små hundar, om än till ytterlighet vaktade och skyddade, förmådde beblanda sig med Kinas egen tempelhund, pekingesen. 
Tibets småhundar används huvudsakligen som andebesvärjare och som lyckobringande talismaner, men också till mera prosaiska ändamål som att vara en del i begravningscermonierna. Shih-Tzun utvecklades under århundraden i Tibet och Kina och "upptäcktes" för västvärlden så sent som 1930, då den första importen av rasen skedde från Peking till England. Ungefär samtidigt kom rasen till Skandinavien. Shih-Tzun skall vara en sunt byggd liten hund, stark, spänstig och rörlig (enligt den ursprungliga rasbeskrivningen skall den röra sig som en simmande guldfisk!). Den skall ha en riklig och funktionsduglig päls, som kan skydda mot smuts och väta. Shih tzu är en morsk, älskvärd ras med ett mycket gott självförtroende

Helhetsintryck
Shih-Tzu är en kraftigt byggd hund, rikligt bepälsad med avgjort stolt hållning och med ett krysantemumliknande ansikte. Den är intelligent, livlig och vaken, vänlig och självständig.

Huvud
Huvudet skall vara brett och runt, med ögonen placerade långt ifrån varandra. Det skall ha långt hår, fallande ner över ögonen och välutvecklad mustasch och rikligt kind-skägg. På nosen skall håret växa uppåt och ge huvudet ett krysantemumliknande utseende. Nospartiet skall vara av god bredd, kort och fyrkantigt, med horisontell eller något uppåtriktad, behårad nosrygg som inte får vara rynkig. Nosen skall vara ungefär 2,5 cm från nosspetsen till det väl markerade stopet. Nosspegeln ska vara svart men mörkt leverfärgad på leverfägade hundar eller hundar med leverfärgade tecken. Nosspegelns översida skall ligga i linje med nedre ögonranden. Sluttande nosrygg liksom trånga näsborrar är absolut inte önskvärt. Pigmenteringen på nospartiet skall vara så jämn som möjligt.

Ögon
Ögonen skall vara väl åtskilda, stora, mörka och runda men inte utstående samt ge ett varmt uttryck. På leverfärgade hundar eller hundar med leverfärgade tecken är ljusare ögon tillåtna. Ögonvitorna får inte synas.

Öron
Öronen skall vara stora och långa, samt bäras hängande, ansatta något nedanför hjässans högsta punkt och så rikligt hårbeklädda att de ser ut att blanda sig med håret på halsen.

Bett
Bred käke, med ett lätt underbett eller tångbett. Läpparna väl tillslutna.

Hals
Halsen skall vara väl proportionerad och vackert välvd, av tillräcklig längd för att bära huvudet stolt.

Kropp
Avståndet mellan manken och svansroten skall vara större än mankhöjden. Bröstkorgen bred och djup. Strama väl tillbakalagda skuldror. Rak rygg.

Fram och bakben
Frambenen skall vara korta med god benstome och ha väl utvecklad muskulatur. De skall vara så raka som möjligt med hänsyn till den breda och väl nedsänkta bröstkorgen. Bakbenen skall vara korta med god benstomme och ha väl utvecklad muskulatur. De skall bakifrån sett vara parallella. Låren skall vara rundade och muskulösa. Genom sin hårrikedom verkar benen kraftiga.

Tassar
Tassarna skall vara runda och fasta med tjocka trampdynor. De skall tack vare hårrikedomen verka stora.

Svans
Svansen skall vara högt ansatt, glatt buren i en båge över ryggen samt rikligt hårbeklädd. Den skall bäras i ungefärlig jämnhöjd med huvudet för att ge en balanserad överlinje.

Rörelser
Rörelserna skall var stolta och flytande. Frambenen skall sträckas väl framåt. Bakbenen skall ha ett kraftigt påskjut, varvid hela trampdynan skall synas.

Päls
Pälsen skall vara lång och tät med god underull. Den får vara lätt vågig, men inte lockig. Håret bör sättas upp i en tofs.

Färg
Alla färger är tillåtna. Hos flerfärgade hundar är vit bläs i pannan och vit svansspets mycket önskvärt.